Jag är så jävla klen
Hej alla !
Är väldigt ledsen just nu. Har gråtit massor. Jag försöker lösa massa men jag vet inte...
Jag är inte så bra på att stå på mig, jag ger ofta med mig. Det blir nog jag som ger mig först den här gången med.
För jag kan inte stå på mig. Nu känns det som att allt är mitt fel för att jag bad om lite respekt. Jag borde nog inte ha sagt något. Mamma säger till mig att jag har för stort hjärta för att kunna såra någon. Varför kan inte jag vara som alla andra. Varför är det jag som ber om ursäkt i slutändan fast det egentligen inte är mitt fel, som jag vet innerst inne. Jag villl inte bråka, jag vill bara att jag ska synas och höras lika mycket som alla andra. Inte bli bortglömd och osynlig.
Idag rann bägaren över. Jag vart så förbannad som jag inte vart på länge. Men när jag blir arg så tappar jag alla ord och tårarna börjar spruta. Varför kan jag inte bli så jävla arg att jag ställer mig och skriker så alla förstår vad jag håller inom mig. Jag gör oftast som alla andra säger. Utåt så verkar jag nog kaxig och en som säger vad jag tycker. Men jag vill att alla ska tycka om mig, jag vill att alla ska tycka om det jag säger. Osäker är mitt förnamn, de är sant.
Jag ber nästan om ursäkt för min existens.
Jag lever i en jävla låtsasvärd där jag tror att om jag bara gör som alla andra säger. Så kommer alla tycka om mig. Även om jag fått min bubbla spräckt 10000 ggr så fortsätter jag att tro på skiten.
Är väldigt ledsen just nu. Har gråtit massor. Jag försöker lösa massa men jag vet inte...
Jag är inte så bra på att stå på mig, jag ger ofta med mig. Det blir nog jag som ger mig först den här gången med.
För jag kan inte stå på mig. Nu känns det som att allt är mitt fel för att jag bad om lite respekt. Jag borde nog inte ha sagt något. Mamma säger till mig att jag har för stort hjärta för att kunna såra någon. Varför kan inte jag vara som alla andra. Varför är det jag som ber om ursäkt i slutändan fast det egentligen inte är mitt fel, som jag vet innerst inne. Jag villl inte bråka, jag vill bara att jag ska synas och höras lika mycket som alla andra. Inte bli bortglömd och osynlig.
Idag rann bägaren över. Jag vart så förbannad som jag inte vart på länge. Men när jag blir arg så tappar jag alla ord och tårarna börjar spruta. Varför kan jag inte bli så jävla arg att jag ställer mig och skriker så alla förstår vad jag håller inom mig. Jag gör oftast som alla andra säger. Utåt så verkar jag nog kaxig och en som säger vad jag tycker. Men jag vill att alla ska tycka om mig, jag vill att alla ska tycka om det jag säger. Osäker är mitt förnamn, de är sant.
Jag ber nästan om ursäkt för min existens.
Jag lever i en jävla låtsasvärd där jag tror att om jag bara gör som alla andra säger. Så kommer alla tycka om mig. Även om jag fått min bubbla spräckt 10000 ggr så fortsätter jag att tro på skiten.
Kommentarer
Trackback
