ericamichaela

Nu ska jag berätta om vad som hände med kaninen idag. När man har försökt och smält allting. Men allting går liksom i vågor, man blir ledsen när man tänker på att han verkligen är borta.

Mamma kom hem från jobbet idag vid 12. Då började katten jama i mitt rum, där kaninen stog.. Då gick mamma dit och hörde att kaninen knappt kunde andas. Hans läppar va tydligen blåa. Så mamma ringde vetrinären och åkte dit med Fläckis. När dom kom dit började hela han rycka, så hon fick komma in i ett rum med en vetrinär på en gång. När hon tog ut Fläckis ur buren så hängde han bara över hennes händer, han va nästan död men andades fortfarande. Så vetrinären fick avliva honom.

Mamma ringde mig när jag hade slutat skolan, men jag kunde ju inte börja gråta i skolan. Jag grät inte när jag kom hem heller. Men när vi hämtade Thuva från skolan och vi berättde för henne och hon började gråta med ett hjärteskärande gråt. Då kom tårarna.. Då förstog jag att han inte fanns längre. Jobbigt att man inte hann säga hejdå till honom. Men han har de bra nu..

Frågan är bara hur jag ska kunna sova ikväll när jag bara hör hamstern. Är ju van att höra kaninen dricka vatten och hoppa runt i buren. Sen så stackars katten som har förorat sin bästa vän..

Vila i frid kära Fläckis