ericamichaela

Jag tänker inte hålla på att skriva texter på min blogg nu som ingen vet vem dom är till. Vad är meningen med de :) ?

I somras när jag var med min familj, Carros familj och Johanna på Öland. Då en kväll när vi satt i centrum av Böda camping. Då var jag den enda som var 95a nästan. Förutom två killar som satt mitt emot mig vid bordet. Den ena killen talade om för mig att han hade superkalla händer, då sa jag lite glad i hatten som jag var, men mina händer är jätte varma ;)! Så där satt jag och höll hand med en kille, som de enda jag visste om var att han hette Oliver.
Han gav sitt nummer till mig på natten när han skulle hem.

Efter den kvällen träffades vi nästan varje kväll. Höll handen nästan hela tiden. Jag lovar att om jag hade sett mig själv, så tror jag att jag hade sett två ögon som glittrade. Helt uppslukad av honom.

Sen kom den sista dagen av hans semester. Då sa vi hejdå och lovade att vi skulle ses igen.
Det var inte lätt.

Vi har inte setts sen dess. Men vi har ju såklart pratat. De är synd att du bor så otroligt många mil härifrån. I Kalmar.

Jag är glad att  jag har kvar dig som vän. Vi får ta och ses snart :)!
Men nu ska jag bara säga att du är en otrolig vän, och jag finns alltid för dig.
Jag kommer aldrig glömma Öland 2010, de är en sak som är säker.