¨ ericamichaela -

Det övernaturliga

Hallå !

Idag så vare skola igen, sen tandregleraren. Hände inget speciellt i skolan eller hos tandis haha.
 
Igår va jag somsagt hemma hos pappa. Fick hjälp av honom och Helena att komma igång med mitt projektarbete, så nu känns de bra :)!
 
Tänkte berätta om någonting som dom flesta inte tror på. Spöken och andar. 
En del av er skrattar säkert redan, men jag vet att dom finns.
Första gången jag såg ett ''spöke'' va när jag såg min mormor sätta mig på mammas sängkant och pussa henne i pannan. Skrek som en stucken gris när jag sett de.
Efter de har jag känt att jag kan känna av såntdär. Jag känner när någon/något är i närheten. 
Känslan går inte riktigt att förklara, man bara vet de. Mamma är likadan som mig. Så vissa mornar när vi pratar så kan båda ha sovit dåligt och känt av någonting. 
Inatt hände den läskigaste saken jag vart med om när det gäller sånthär. 
Jag hade precis slumrat till, men vaknade av att de rasslade under sängen. Har hört det där förut och blivit rädd att det är råttor under sängen.
Men rasslandet blev värre och någon började skrika, som att personen var instängd. Sen började min säng skaka. 
Jag skrek och tände lampan och sprang in till mamma, höhö. 
Mamma sov inte heller, hon kände också att någonting besökte oss. Jag la mig i mammas säng, men va de nu var som jag hade hört lämnade inte mig ifred. De tog kanske en timme innan jag kunde somna för att någonting iaktog mig. 

Man försöker alltid hitta logiska förklaringar till allt som händer. Men ibland går de inte !
Som när jag mamma och Rebecca bodde på ett annat ställe i Hökåsen så hände en riktigt konstig sak. Mamma hade hämtat mig och Beccis på fritids eller något. Så kom vi hem och mamma går in i vardagsrummet. 
Vi hade rör som gick från golv till tak och bakom rören satte mamma torkade rosbuketter för hon tyckte rören var fula. Men så när vi kommer hem, så ligger alla buketter uppradade på soffan. 
Hur förklarar man det ? Ingen hade vart hemma innan alla kom hem. 
 
Ni får tycka att jag är knäpp eller något. Men jag vet vad jag känner. 
Jag trodde inte riktigt heller på sånthär förut, förän jag märkte att jag var mer mottaglig än ''vanliga'' människor.
Detta är inte något jag brukar berätta för folk, man kan lätt få stämpeln att man är galen då. ;)
Men nu vet ni !

Puss


Kommentarer

Släng in en kommentar och jag blir glad:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (Den ser bara jag)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0